Logga: Marco Smedberg
head_neutral.jpghead-nyhetsbrev_jan18.jpg

Krönika januari 2018

Om debatt och lojalitet 

Det är anmärkningsvärt och värt en reflektion att Sveriges överbefälhavare skarpt tillrättavisar general Anders Brännström för att denne skrivit ett debattinlägg om den politiska ledningens ordval i svensk säkerhetspolitik. I sin artikel argumenterar Brännström som jag ser det sakligt för hur han anser man bör utrycka något så komplicerat som Sveriges militära hotbild.

Samtidigt som officerare i en demokratisk stat måste följa den politiska ledningen är det nödvändigt att sakförhållanden debatteras, särskilt när det gäller något så väsentligt som säkerhetspolitik och krigshot. Att det i sin tur innebär att beslutsfattare kan hamna på kollisionskurs är vare sig ovanligt eller nytt. Historien är full av exempel på detta. Ett kontroversiellt och intressant sådant handlar om general Douglas MacArthur.

Under andra världskriget var han en av USA:s skickligaste generaler och ledde framgångsrika operationer mot japanerna i Stilla havet . Efter krigsslutet blev MacArthur chef över de amerikanska ockupationsstyrkorna i Japan, en uppgift han också löste synnerligen väl. När Koreakriget inleddes sommaren 1950 utnämndes den då 70-årige MacArthur av FN att leda koalitionsstyrkorna och försvara Korea samtidigt som de amerikanska och allierade FN-styrkorna pressades tillbaka av de anfallande nordkoreanerna. Trots MacArthurs chefers och hans egen stabs tvekan planerade och genomdrev MacArtur i september en djärv landstigning i ryggen på nordkoreanerna vid Inchon. Tack vare denna lyckade landstigning kunde fienden drivas tillbaka norrut. Men när FN-styrkorna en månad senare närmade sig den kinesiska gränsen intervenerade Kina och gick till motoffensiv.

MacArthurs överraskade styrkor tvingades nu söderut igen innan de lyckades hejda och driva tillbaka kineserna varpå fronten stabiliserades längs den 38 breddgraden i början av 1951. Därefter övergick kriget i ett lågintensivt ställnings– och gerillakrig. En frustrerad MacArthur ansåg att detta krig inte gick att vinna mot den kinesiska armén med sin väldiga personalreserv och han vände sig därför till – och mot – president Harry Truman som var hans högste chef. Detta var dessutom politiskt känsligt eftersom Truman var demokrat medan MacArthur hade politiska republikanska ambitioner.

MacArthur var en skicklig och begåvad men besvärlig general som inte tålde att bli motsagd. Han obstruerade nu mot Truman men den fråga han drev var strategiskt viktig. Det gällde i vilket syfte amerikanerna stred i Korea. För MacArthur med sin erfarenhet av amerikanska framgångar under båda världskrigen var det självklarhet att kämpa för att vinna. Enligt honom gällde no substitute for victory. Ett begränsat krig med otydliga mål för att vinna tid eller inte förlora menade MacArthur var slöseri med amerikanska soldaters liv. Han gick så långt att han krävde att Truman tog ansvar för krigsmålen i Korea, vilket denne som politiker försökte undvika. I efterhand anklagades MacArthur också för att ha förordat kärnvapeninsatser men det bygger på en missuppfattning. Det han gjorde var att han svarade på en fråga från den amerikanska krigsledningen om vilka tänkbara insatser som fanns ”om läget i Korea blev desperat”. MacArthur listade olika åtgärder varav att skära av kinesernas underhållsvägar med radioaktivt avfall var en.

Men i maktkampen mot Truman drog MacArthur det kortaste strået då han avsattes i april 1951 med motiveringen att han inte respekterade presidentens auktoritet. Det var en impopulär åtgärd som ledde till en kris. I gallupundersökningar fick Truman otroligt låga 22 procent medan den populäre krigshjälten MacArthur hedrades med en av de största paraderna genom New York någonsin med drygt sju miljoner åskådare och 3 000 ton konfetti. MacArthur gick för långt i sin konfrontation med Truman men i sak hade han rätt, vilket också tydligt visade sig i USA:s nästa krig.  I Vietnam plågades nämligen de amerikanska militära operationerna av otydliga krigsmål som styrdes av presidenterna från Washington.

Den nu aktuella filmen ”The Post” av Steven Spielberg handlar också om kampen mellan lojalitet och sanning. Filmen skildrar hur media tog en stor risk genom att publicera kritisk rapport om Vietnamkriget 1971 – trots den politiska ledningens ihärdiga försök att stoppa publiceringen. Jag ser tydliga paralleller med såväl MacArtur som med Spielbergs film när överbefälhavaren nu lagt ”locket på” mot Brännström. För den nödvändiga samordningen av politiska och militära insatser och mål krävs nämligen saklig debatt – så även i Sverige 2018. 

Bildtext: General MacArthur (sittande) under den lyckade landstigningsoperationen i Inchon i september 1950

Marco Smedberg

 

 

 

 

Marco Smedberg

NACKARPS GÅRD AB 
268 68 Röstånga 

info@marcosmedberg.se

0435 - 910 06
0708 - 93 14 39

Om Marco Smedberg
Exklusiva resor till militärhistoriskt viktiga och exotiska områden.

Marco Smedberg Histora drivs av makarna Marco och Anita Smedberg. www.marcosmedberg.se presenterar Marco Smedbergs böcker, krönikor och föredrag, men även Marco Smedberg Historia – ett samarbete med Winbergs Travel och Historiska Resor med resor till flera av världens historiskt intressanta krigsskådeplatser. 

 

 

Missa inte
I samarbete med tidskriften Miliär Historia presenterar vi såväl äldre som nya krönikor som Marco Skrivit eller skriver för tidningen.