Nyss hemkommen från en resa till Malta och till Sicilien samt strax på väg till Monte Cassino i Italien finns det mycket historia att reflektera över.
Maltas huvudstad Valletta är en dröm för den historiskt intresserade. Staden ligger på en brant ås och är två gånger en kilometer stor, så det är nära till allt. Under tre sommarmånader 1565 belägrades Johanniterriddarna, som då ägde ön, av turkarna. Trots stor numerär överlägsenhet misslyckades belägringen vilket delvis berodde på att de två turkiska befälhavarna inte var överens. Hos riddarna bestämde stormästaren Jean de Valette allt och vann. På den ås där det turkiska artilleriet var grupperat under belägringen byggde riddarna sedan upp Valletta som också blev ny en ny huvudstad. Malteserriddarna är sedan dess Johanniterriddarnas katolska gren medan protestanterna behöll det gamla namnet.
Åren 1940–1942 bekämpades Malta närmast kontinuerligt av italienska och tyska flygstridskrafter. Britterna lyckades dock hålla ut. Under den långa belägringen tilldelade kung Georg VI som ett bevis på sin uppskattning Georgkorset till den maltesiska befolkningen. Det är Storbritanniens högsta civila utmärkelse och medaljen finns att beskåda på krigsmuseet i Fort St Elmo (den enda stödjepunkt som turkarna sköt sönder och lyckades inta innan de avbröt sin belägring).
Siciliens sevärdheter
På ön Sicilien, som är mycket större än Malta, finns det massor att titta på:
de allierades invasion på sydkusten i juli 1943 – operation Husky, Villa Romana del Casale som är en exklusiv romersk villa från antiken med fantastiska mosaikgolv, normandiska borgar (Milazzo) och katedraler (Cefalu), bergsstaden Troina som rymmer ett museum med den berömde krigsfotografens Robert Capas foton från striderna på Sicilien, Messina dit Patton hann före Montgomery i deras kapplöpning för att erövra ön. Det är samtidigt inte fel att hävda att tyskarna vann den kapplöpningen genom att de på färjor och småbåtar lyckas evakuera 44 000 man och drygt 9 000 fordon. Före tyskarna skeppades dessutom 62 000 italienska soldater över det sex kilometer breda sundet till Italien
På vägen söderut mot Catania går det alldeles utmärkt att också besöka Taormina. Denna mycket charmiga stad bär spår av grekisk, romersk och arabisk arkitektur, rymmer en grekisk/romersk amfiteater och är idag ganska proppfull av turister.
Språngbrädan Messina
Att de allierade intog Messina den 17 augusti 1943 var bara en språngbräda för att sedan fortsätta mot det italienska fastlandet. Den 3 september anföll Montgomerys brittiska styrkor över Messinasundet och den 9 september landsteg en amerikansk/brittisk invasionsstyrka i Salernobukten söder om Neapel. Då kapitulerade också Italien och ”bytte sida” efter en spännande process som italienarna försökte hemlighålla för tyskarna.
Det mest dramatiska som ”inte hände” var att de allierade planerade att inta Rom i en stor luftlandsättning. Detta föregicks av att två höga amerikanska officerare av italienarna med täckmantel som krigsfångar smugglades till Rom. Där fick de veta att flygfälten inte var säkrade, att tyskarna hade starka förband i närheten och att luftlandsättningen därför inte borde genomföras. De amerikanska officierna varnade då på radio den i Tunisien startberedda 82. luftlandsättningsdivisionen bara tio timmar innan anfallet skulle påbörjas. Då hade redan 62 flygplan hunnit starta som beordrades att vända.
Slaget om Monte Cassino
I stället anföll de allierade långsamt norrut i en besvärlig terräng. Efter att ha erövrat Neapel nådde de i januari fram till tyskarnas välförsvarade Gustavlinje med klostret Montecassino på ett 500 meter högt berg i centrum. Under de följande fem månaderna rasade sedan här ursinniga strider i besvärlig bergsterräng. Slaget om berget Monte Cassino blev också ett av andra världskrigets ”vändpunktslag”. Slutligen intog polacker det av amerikanerna sönderbombade klostret den 18 maj 1944. Men då var det oförsvarat, tyskarna hade bara några timmar tidigare dragit sig tillbaka. Som tur var förklarade sedan Hitler att Rom skulle vara en ”öppen stad” vilken de allierade intog den 5 juni, dagen före landstigningen i Normandie. Idag är klostret Montecassino återuppbyggt i sin forna prakt och väl värt ett besök.
Längst österut i Medelhavet får vi hoppas att dagens konflikt i Gaza och den mellan Israel och Iran inte eskalerar. När det väl lugnar ner sig i regionen vore det roligt att åka dit igen. Just nu hoppas jag på att kunna resa till Israel i mars 2025 men om det blir möjligt vet man inte.
Vårhälsningar
Marco Smedberg
