Rysk militär inkompetens

För några veckor sedan var jag bjuden till Stockholm för att hålla ett föredrag om rysk militär inkompetens. Ämnesrubriken kan verka utmanande men den håller. Även om ryssarna var framgångsrika 1944–1945 och slutligen intog Berlin var de inte särskilt skickliga.

I den nyutkomna boken Minnen av kriget (Ersatz förlag 2024) beskriver Nikolaj Nikulin hur inkompetent Röda armén var under andra världskriget. Det är en i många stycken obehaglig bild som författaren förmedlar genom sina minnen som soldat på Leningradfronten och senare under framryckningen mot Tyskland. Ursprungligen skrev han ner sina minnen 1975 för att undvika spriten vilket många andra veteraner hemföll åt. Nikulin beskriver hur hans inkompetenta befäl bidrog till de stora ryska förlusterna. Att Ryssland förlorade tjugo miljoner människor tror han inte på, de ryska myndigheterna visste och brydde sig inte. Troligen var förlusterna större, menar han.

Lojalitet mot systemet

Om man jämför Rysslands insatser under flera olika krig ser man ett mönster. Den ryska armén har aldrig varit särskilt bra. Det beror på ledningen där lojalitet mot systemet löper som en röd tråd genom den ryska historien – oavsett om det är tsarer, kommunistregimen eller Putin som styr. Att peka på brister uppfattas som illojalt och för att göra karriär i detta kleptomaniska system måste man anpassa sig. I det ryska systemet utvecklas en anda där närmast alla skor sig på andras beskostand. Ryssland är i mycket ett gangstervälde där korruption är systemet och där polis och militär inte finns till för att skydda medborgarna utan makten.

Sammantaget präglas därför Rysslands militära historia av mer eller mindre dåliga insatser. I första världskriget gjorde de desperata ryska soldaterna slutligen myteri 1917. I andra världskriget ”vann” Röda armén av tre orsaker. För det första skickade USA en krigsavgörande materiell hjälp till Sovjetunionen. För det andra valde Hitler att själv leda operationerna och gjorde graverande misstag, vilket på avgörande sätt gynnade ryssarna. För det tredje behövde Stalin och hans regin inte bry sig om de enorma ryska förlusterna.

Tittar man på de moderna ryska krigen ser det likartat ut. Insatser i Afghanistan, Tjetjenien och nu senast i Ukraina präglas också av dålig leding, hänsynslöshet mot egna soldater, bristfälligt underhåll och undermålig sjukvård. Läs gärna Arkadij Babtjenkos Krigets färger där han beskriver sina upplevelser som värnpliktig soldat i Tjetjenienkrigen (Ersatz förlag 2007). Den ger samma obehagliga bild av den brutala ryska armén som tidigare nämnda Nikulins bok om Röda armén 1941–45.

Grovt överskattat den ryska förmågan

I Ukraina gick ryssarnas nyligen inledda offensiv omgående i stå. Den ryska armén har lidit stora förluster och är hårt sliten efter två års krig. Varifrån skulle de soldater Putin nu mobiliserat få motivation eller inspirerat ledarskap? Många ryska officerare har stupat och de återstående har inte blivit bättre.

Sammantaget har vi i väst grovt överskattat den ryska militära förmågan men samtidigt grovt underskattat de ryska stridskrafternas brutalitet och Putins hänsynslöshet mot grannländer och internationella avtal. De stridskrafter han förfogar är visserligen numerärt starka och dessutom påfallande brutala. Däremot är de inte särskilt kompetenta. Låt oss hoppas att Ukraina, likt Sovjet under andra världskriget, får så mycket hjälp att de lyckas besegra sin brutala motståndare.

Höstens resor

Så här på försommaren är det också läge att skänka höstens resor en tanke.

Det finns fortfarande några platser kvar till England 12-15 september respektive Finland 23-27 september.

I England är det förhoppningsvis fortfarande sommar när vi bor vi London och fokuserar på slaget om Storbritannien 1940 genom att besöka olika museer vilket kulminerar i Duxford Airshow. Att se och höra alla flygplanen från då är en upplevelse.

I Finland kommer vi att känna hur hösten närmar sig och fokusera på hur ryssarna anföll Finland 1939 vilket ledde till finnarnas episka seger vid Suomussalmi. Därefter far vi till Hangö och följer fortsättningskriget 1941 i de svenska ställningarna på denna front.

Väl mött i England och Finland!

Till dess – trevlig sommar

Marco Smedberg