Logga: Marco Smedberg

 

head_neutral.jpghead-nyhetsbrev_april.jpg

April 2021

Uppdragstaktik – än en gång

I Försvarsmaktens aktuella styrdokument ”Doktrin Gemensamma operationer 2020” och ”Militärstrategisk doktrin – MSD 16” är begreppet uppdragstaktik nu väl beskrivet och definierat. Så var det inte tidigare och utan en tydlig målbild har den svenska uppdragstaktiken länge varit diffus och mest en läpparnas bekännelse. Dessutom betraktades begreppet av och till mest som en ledningsmetod man kunde använda vid behov när inte ”kommandotaktiken” passade bättre. Denna otydlighet avseende uppdragstaktikens innebörd medförde också att begreppet i Sverige länge varit påtagligt ”uppdragsfixerat”. Det vill säga att underlydande visserligen fick välja tillvägagångsätt men det viktiga var alltid att lösa den av chefen givna uppgiften.

Denna fixering på själva uppdraget skiljer sig från hur begreppet en gång utvecklades i Preussen. Den processen inleddes efter landets nederlag mot Napoleon 1806 och påverkades av vad som hände vid Waterloo 1815. Under tiden som striden stod och vägde mellan fransmän och britter den 18 juni ilade en tidigare delvis slagen preussisk armé ”mot kanondundret” vid Waterloo och anlände i tid för att avgöra slaget och besegra Napoleon. Under tiden stod marskalk Emmanuel Grouchy overksam med 1/3 av den franska armén bara 15 kilometer därifrån. Han hade visserligen fått uppgiften att förhindra att dessa preussare förenade sig med britterna men tvetydiga order från Napoleon och ett bristfälligt franskt stabsarbete gjorde honom handlingsförlamad.

Först mot slutet av dagen och samtidigt som avgörandet föll vid Waterloo anföll Grouchy och besegrade en mindre och oviktig kvarlämnad preussisk styrka. Det är en säker gissning att de preussiska stabsofficerarna noga analyserade detta på vägen hem till Berlin för att sedan ytterligare utveckla uppdragstaktiken.

Givet dåtidens bristfälliga samband och det kaos som preussarna normalt räknade med på stridsfältet menade de att den aktuella lägesuppfattningen från ett befäl ”på plats” var viktigare än en inaktuell order. Därför skulle befälet ”på plats” ta initiativ och agera hellre än att lyda en inaktuell order. Detta agerande skulle samtidigt sträva efter att uppnå ett övergripande mål som det var viktigt att allt befäl kände till.

Det övergripande syftet med uppdragstaktiken var att utnyttja uppkomna lägen och vinna tempo. Befälen förväntades dels att inte lyda order som inte ”stämde med läget” och dels att inte stå och vänta på uteblivna order. Strävan efter högt tempo var inget nytt. Preussarnas bidrag var att systematisera tempoökningen och inarbeta den sin befälsutbildning.

Att implementera denna uppdragstaktik i den preussiska armén tog drygt 50 år och två ”övningskrig” mot Danmark respektive Österrike innan konceptet fungerande fullt ut i det Fransk-tyska kriget 1870/71. Utländska observatörer vittnade där om den påfallande initiativförmåga som präglade det preussisk/tyska befälet.

Att nu implementera detta av Försvarsmakten länge försummade koncept innebär en stor utmaning. Alla fredsrutiner och budgetprocesser kan tyckas hämma uppdragstaktik men man måste förstå att Försvarsmakten finns till för krig. Skall uppdragstaktiken fungera måste den övas redan i djupaste fred. Insprängt i fredsutbildningens reglerade processer måste befäl beredas möjligheter att öva i krigsliknande situationer och lära sig att utnyttja uppdragstaktiken så att den blir ett naturligt förhållningssätt för dem. Ett sätt att verkligen få uppdragstaktiken ”att leva” och att fokusera på krig skulle vara att dels pröva befälens förmåga att ta initiativ och agera och dels tydligare än idag koppla befordran till krigsuppgifterna. Denna process kommer att ta tid. Preussarnas 50 år kan verka avskräckande men man kan trösta sig med ordspråket ”trägen vinner”.

Vill man studera konceptet i sitt historiska sammanhang finns det goda anledningar att åka till Ardennerna. På vägen dit passerar man lämpligen Waterloo där man på plats kan analysera marskalk Grouchys tillkortakommanden. Några timmar söderut ligger den franska staden Sedan. I stadens utkant anföll Guderians 19. pansarkår över floden Meuse 13–14 maj 1940. Hans framgångar chockade såväl det franska försvaret som den tyska militärledningen. Guderian beordrades att skydda sitt brohuvud och bara stridsspana västerut. Men väl över floden bedömde ”blixtkrigets fader” läget annorlunda än sina oroliga chefer. Han kände av stridens puls och såg de tveksamma och långsamma franska motanfallen. Uppdragstaktikens kärna är utnyttja uppkomna lägen inom ramen för den övergripande stridsplanen.

Trogen detta valde Guderian att stridsspana västerut – med 90 procent av sin pansarkår! Här kan vi tala om uppdragstaktik – att Hitler, trots Guderians vidare framryckning från Sedan mot kanalkusten, av olika skäl lät britterna komma undan vid Dunkirk är en annan historia. Uppdragstaktikens vagga och höjdpunkt väntar på oss.

Låt oss åka dit när väl pandemin släpper sitt grepp!

Marco Smedberg

Bilderna är från platsen där Guderian lät bygga pansarkårens bro
över Meuse och en fransk försvarsbunker.

head-nyhetsbrev_april2.jpg

 

 

 

 

Marco Smedberg

NACKARPS GÅRD AB 
268 68 Röstånga 

info@marcosmedberg.se

0435 - 910 06
0708 - 93 14 39

Om Marco Smedberg
Exklusiva resor till militärhistoriskt viktiga och exotiska områden.

Marco Smedberg Histora drivs av makarna Marco och Anita Smedberg. www.marcosmedberg.se presenterar Marco Smedbergs böcker, krönikor och föredrag, men även Marco Smedberg Historia – unika militärhistoriska resor i samarbete med SMB, Mejtresor och Historiska Resor. 

 

 

Missa inte
I samarbete med tidskriften Militär Historia presenterar vi såväl äldre som nya krönikor som Marco skrivit eller skriver för tidningen.