Logga: Marco Smedberg
head_neutral.jpgthe_general_front_0.jpg

Krönika augusti 2018

Väl mött i öster- eller västerled 

Semester? Någon gång borde ju även jag åka bort utan någon tanke på militärhistoria – men det är inte så lätt. Med delar av min familj skall jag i närtid resa till Chicago och därifrån göra en ”road-trip”. Vart den skulle gå fick familjen bestämma. Det blev inte Virginia som var ett alternativ (med mycket från amerikanska inbördeskriget 1861–65 att titta på) utan Nashville i Tennessee mera känt för sin countrymusik.

Men familjen vet inte vad som väntar… Tennessee var inbördeskrigets ”västfront” och det finns mycket att se även där. Min favorit är ”den stora lokomotivjakten” som ägde rum i april 1862. Nordstatssidan hade då planerat en offensiv från Nashville, som var en stor underhållsbas, mot staden Chattanooga som sydstatssidan försvarade. Härigenom hoppades man dessutom skära av den viktiga järnvägslinjen mellan Memphis i väster och Atlanta, 20 mil söder om Chattanooga. Denna järnvägslinje byggdes på 1840–talet och var då en avancerad konstruktion med flera broar och tunnlar varav den längsta tunneln var 475 meter lång.

För att understödja nordstaternas offensiv iscensatte nordstatsspionen James J Andrews en djärv kommandoräd som gick ut på att stjäla ett tåg. I smågrupper tog sig Andrews 23 frivilliga och civilt klädda nordstatssoldater till fots söderut bakom fiendens linjer ner till sydstaternas militärläger Big Shanty strax norr om Atlanta. Platsen valdes av två själv, dels för att morgontåget i en tid innan restaurangvagnar var uppfunna enligt tidtabellen stannade där för att låta personal och passagerare äta frukost i det gröna och dels för att det där inte fanns någon telegrafstation varifrån det gick att skicka något larm.

Den 7 april knyckte Andrews män morgontåget mot Chattanooga. Loket ”The General” på 22 ton och byggt 1855 tuffade iväg med sin ”tender” lastad med ved och vatten samt tre tomma godsvagnar i vilka nordstatsmännen gömde sig. Kvar på spåret stod merparten av vagnarna som kopplats loss och alla förvånade passagerare. Det stulna tåget körde norrut i syfte att bränna broar, blockera tunnlar och möta den pågående nordstatsoffensiven. Det första stoppet gjordes dock för att riva ner telegraftrådarna längs spåret för att hindra senare larm att skickas norrut framför tåget.

Men man hade inte räknat med konduktören William Fuller. Tillsammans med två man började han jaga sitt borttuffande tåg. Först springande och sedan på en dressin. På den tiden var tågens topphastighet bara 35 kilometer i timmen, dessutom behövde Andrews män stanna för att sabotera järnvägen eller fylla på ved och vatten. Jakten blev spännande. På olika stationer lyckades Andrews övertala järnvägstjänstemän att släppa fram hans tåg som han påstod var en viktig förstärkning till försvaret av Chattanooga längre norrut. Strax efter att ”The General” försvann kom Fuller söderifrån tuffande med olika lok han stoppat och rekvirerade för att delta i jakten. Han förstärktes också med sydstatssoldater som gärna ville fånga tågtjuvarna.

Andres män lyckades inte hejda förföljarna eftersom de saknade tid och materiel för att riva upp rälsen. Att bränna broarna misslyckades också eftersom det förföljande sydstatsloket  var så nära att det lyckades knuffa undan de vagnar Andres män tände eld på och lämnade kvar på broarna. Knappt tre mil söder om Chattanooga tog veden på ”The General” och därmed själva tågjakten slut. Fuller och sydstatsoldater på loket ”Texas”, som ångat baklänges i fem mil, kom ifatt det flyende tåget. Andrews män försökte undkomma till fots men infångades av de fler och bättre beväpnade sydstatsoldaterna. Eftersom Andrew och hans män var civilklädda betraktades de som spioner och dömdes till döden. Drygt hälften av dem lyckades fly men åtta man, inklusive Andrews, som hejdade vakterna så att de andra kom undan, hängdes senare. Samtidigt med tågjakten utkämpades slaget vid Shiloh längre västerut och blev med 23 000 döda och sårade det då blodigaste slaget i USA:s historia. 

Förfärade över förlusterna gladde sig på båda sidor åt den ”den stora lokomotivjakten” som blev ett välkommet undantag och avbrott i det blodiga kriget. I ”södern” gladde man sig åt att man lyckats återta tåget och att de egentliga konsekvenserna av räden bara blev några försenade tåg. I nordstaterna hedrads Andrews män med den nyinstiftade Medal of Honor. De avrättade fick medaljen postumt utom Andrews då medaljen bara kunde fås av miltär personal. Loket ”The General” pensionerades 1891. Det står numera på järnvägsmuseet i Kennessaw (dagens namn på Big Shanty). Fuller jobbade vidare på sin järnväg tills han dog 1905. Den stora lokomotivjakten har filmats två gånger; 1926 (The General) med Buster Keaton i huvudrollen som Fuller och 1956 (Den stora lokomotivjakten) av Walt Disney.

Kanske är Tennessee helt enkelt värd en egen och särskild militärhistorisk resa någon gång i framtiden. Men är det nu någon som vill resa åt andra hållet finns det fortfarande platser kvar på min höstresa till Vietnam den 17-30 november. Och när jag är tillbaka från USA kommer nästa års resor att läggas ut på min hemsida.

Väl mött i väster- eller i österled!

Marco Smedberg

 

 

 

 

Marco Smedberg

NACKARPS GÅRD AB 
268 68 Röstånga 

info@marcosmedberg.se

0435 - 910 06
0708 - 93 14 39

Om Marco Smedberg
Exklusiva resor till militärhistoriskt viktiga och exotiska områden.

Marco Smedberg Histora drivs av makarna Marco och Anita Smedberg. www.marcosmedberg.se presenterar Marco Smedbergs böcker, krönikor och föredrag, men även Marco Smedberg Historia – ett samarbete med Winbergs Travel och Historiska Resor med resor till flera av världens historiskt intressanta krigsskådeplatser. 

 

 

Missa inte
I samarbete med tidskriften Miliär Historia presenterar vi såväl äldre som nya krönikor som Marco Skrivit eller skriver för tidningen.