Logga: Marco Smedberg
head_neutral.jpghead-nyhetsbrev_febr20.png

Krönika februari 2020

Trötta britter och pigga japaner 

Efter första världskriget insåg britterna att Royal Navy inte längre var tillräckligt stark för att samtidigt kunna operera i både Europa och i Fjärran östern. För att möjliggöra förstärkningar till Fjärran östern behövdes därför en örlogsbas som byggdes i Singapore åren 1922-1938. För försvar av örlogsbasen och kronkolonin Malaya (dagens Malaysia) fanns förutom kustartilleri och luftvärnsförband i Singapore en australiensisk och två indiska infanteridivisioner i Malaya. Sammanlagt disponerade generallöjtnant Arthur Percival 140 000 man och 253 flygplan. Ett problem var dock att eftersom Royal Air Force prioriterade luftförsvaret av örlogsbasen och de planerade förstärkningskonvojerna dit skulle markstridskrafterna i norra Malaya sakna flygunderstöd. När krigshotet i Europa ökade beslöt britterna att tiden för att samla och skicka förstärkningar till Singapore skulle utökades från 90 till 180 dagar. I oktober 1941 skickades dessutom bara ett slagskepp, en slagkryssare och fyra jagare till Singapore dit de anlände en vecka före krigsutbrottet. När fartygen sedan skickades iväg för att bekämpa japanernas landstigningsföretag sänktes de av marinflygplan utanför Malayas kust den 10 december.

Den japanska armén var sedan 1937 fullt upptagen med att försöka erövra Kina. När den japanska krigsledningen planerade att utöka kriget och även anfalla Filippinerna, Indonesien, Franska Indokina och Malaya/Singapore för att komma åt viktiga råvaror var resurserna begränsade. För anfallet mot Malaya avdelades den 25. armén med  fyra vältränade infanteridivisioner samt ett drygt 100-tal lätta stridsvagnar och pansarbilar. För att få tillräckligt med fartygstonnage i olika landstigningar och underhållstransporter valde chefen för 25. armén, generallöjtnant Yamashita Tomoyuki, att låta en av sina divisioner stanna i Saigon och utgöra reserv.

Detta medförde att japanerna anföll med 28 av sina totalt 42 infanteribataljoner medan försvaret av Malya utgjordes av 31 bataljoner. Eftersom man vid anfall vanligen eftersträvar styrkeförhållanden på minst 3-1 var det en djärv japansk satsning att anfalla med bara 70 000 man. Dock disponerade de dubbelt så många och bättre flygplan, sammanlagt 568 stycken mot britternas 253).

Napoleon menade att ”moralen förhåller sig till styrkan som tre till ett”. De brittiska styrkorna var visserligen numerärt överlägsen men förbanden led av bristfälliga förberedelser, utbildning och samordningen vilket innebar en låg stridsmoral. Den 8 december landsteg japanerna i norra Malya till och med 90 minuter före anfallet mot Pearl Harbor (på grund av olika tidszoner skedde anfallet mot Pearl Harbor den 7 december). Efter några timmars strid bröt japanerna igenom strandförsvaret varpå fälttåget i Malaya övergick i ett japanskt blixtkrig ”på cykel” med understöd av lätta stridsvagnar. Varje gång japanerna stötte på försvar anföll de direkt varpå försvaret bröt ihop. Vid de få tillfällen detta inte fungerade genomförde japanerna omgående kringgångsoperationer och dessutom gärna på natten då de var överlägsna i mörkerstrid. På två månader avancerade de 100 mil och erövrade hela Malaya. De demoraliserade brittiska förbandens främsta insats var att de lyckades med att dra sig tillbaka över Johoresundet som skiljer fastlandet från Singapore.

Samtidigt slet den snabba framryckningen hårt på de japanska förbanden som nu led brist på både mat och ammunition. Den japanske underhållschefen förordade därför en längre paus för att låta förbanden återhämta sig. Men general Yamashita menade att det då fanns risk för att britterna hann förbereda försvaret av Singapore vilket skulle kunna resultera i utdragna gatustrider. Det skulle var till nackdel för de numerärt svaga japanerna och han beordrade istället att Singapore skulle anfallas omgående. Offensiven inleddes den 6 februari med att det japanska artilleriet öppnade eld och började tumma på sitt magra förråd av granater. Dessutom bytte pjäserna eldställningar för att framstå som fler än vad de i själva verket var. Under de två följande dagarna anföll sedan japanerna i olika omgångar över det kilometerbreda Johoresundet. Bluffen och överskeppningen lyckades och efter bara några dagars ytterligare framryckning in i Singapore hade japanerna erövrat merparten av stadens reservoarer av färskvatten. Percival bedömde läget som hopplöst. Han saknade styrkor att gå till motanfall och utan färskvatten kunde varken civilbefolkningen eller hans trupper klara sig. Trots att premiärminister Churchill från London uppmanade till fortsatt kamp kapitulerade de modfällda britterna den 15 februari. Japanernas förluster under hela fälttåget var 9 800 man. Britterna förlorade 8 000 man i strid och 130 000 man blev krigsfångar, vilket gör Singapore till britternas största nederlag någonsin.

I januari i genomförde jag tillsammans med några kamrater en rekognoseringsresa genom Malyasia till Singapore. Det blev en innehållsrik resa med många upplevelser. Det finns mycket att titta på och jag hoppas att det nästa år skall resultera i en ny gruppresa. Men innan den blir verklighet vill jag göra reklam för Historiska resors och min nya satsning Malta/Sicilien som genomförs nu i april.

Malta–Sicilien 20-27 april

malta.png

Det finns fortfarande platser kvar och jag vill gärna ”slå på trumman” för denna fantastiska resa. Varmt välkomna till våren mitt i Medelhavet

Marco Smedberg

 

 

 

 

Marco Smedberg

NACKARPS GÅRD AB 
268 68 Röstånga 

info@marcosmedberg.se

0435 - 910 06
0708 - 93 14 39

Om Marco Smedberg
Exklusiva resor till militärhistoriskt viktiga och exotiska områden.

Marco Smedberg Histora drivs av makarna Marco och Anita Smedberg. www.marcosmedberg.se presenterar Marco Smedbergs böcker, krönikor och föredrag, men även Marco Smedberg Historia – unika militärhistoriska resor i samarbete med SMB, Mejtresor och Historiska Resor. 

 

 

Missa inte
I samarbete med tidskriften Miliär Historia presenterar vi såväl äldre som nya krönikor som Marco skrivit eller skriver för tidningen.