Logga: Marco Smedberg

head_neutral.jpgfoot-nyhetsbrev_jan2017.jpg

Krönika | januari 2017 
Foto på T-34 från Sovietiskt krigsmonument i Berlin, ©Wikimedia Commons

Militärhistoria på ett lite annat sätt

Jag håller som bäst på med att avsluta arbetet med en ny bok som jag och Karlis Neretnieks ger ut i mars på Nordic Academic Press. I den reflekterar 20 meriterade civila ledare över ett antal militära fallstudier för att man skall kunna dra generella lärdomar om ledarskapets villkor. Ett av de 25 militärhistoriska exemplen handlar om en stridsvagn.

Under 1930-talet var Sovjetunionen världsledande i utvecklingen av pansarförband. På grundval av erfarenheterna från Spanska inbördeskriget började ryssarna utveckla en ny medeltung stridsvagn som började produceras 1940. Den benämndes T-34 och var då världens bästa stridsvagn. Genom att tornet var relativt litet vanns fördelen av att endast en liten målyta visades mot fienden. Vagnens pansarskydd kombinerat med frontpansarets starka lutning var så väl utformat att T-34 var i det närmaste immun mot då existerande pansarvärnsvapen samtidigt som vagnen hade en bra kanon. Tack vare breda band och därmed lågt bandtryck hade T-34 lätt att ta sig fram även i lera och snö även där andra stridsvagnar hade problem.

Men den nya T-34/76 (kanonens kaliber) hade också brister. Den trånga vagnen var obekväm, vilket tröttade ut besättningen. Men den allvarligaste bristen var vagnchefen i en T-34 hade svårt att lösa sina uppgifter. I det lilla tornet fanns bara plats för två man: vagnchef/skytt och laddare. Medan laddaren löste en uppgift hade vagnchefen, som tillika var skytt, alldeles för mycket att göra.

Förutom att hantera kanonen skulle han observera runt om vagnen och leta mål. Dessutom skulle han ge anvisningar till föraren. Men kommunikationsanläggningen var opålitlig och vagnchefen, som satt bakom föraren, var tvungen att sparka föraren i sidan för att markera åt vilket håll vagnen skulle svängas. Var vagnchefen dessutom plutonchef hade han att leda ytterligare två vagnar, vilket endast kunde göras med flaggor och tecken då vagnarna inte var utrustade med radioapparater. Sammantaget hamnade vagnchefen i en närmast omöjlig arbetssituation. På grund av självbevarelsedriften prioriterades ofta kanonens användning och ledningen av vagnen blev lidande.

Då tyskarna anföll Ryssland i juni 1941 disponerade ryssarna runt sju gånger fler stridsvagnar än tyskarna, inklusive nästan 1 000 nya T-34. Trots detta numerära övertag led den oförberedda Röda armén inledningsvis katastrofala nederlag. De tyska förbanden hade mer stridserfarenhet och var bättre utbildade. Dessutom hade de modernare tyska stridsvagnarna tre man i tornet och bra radiosamband, vilket gjorde det mycket lättare att leda dem.

Men trots sina brister var T-34 fruktad av tyskarna. För att kunna möta denna stridsvagn försåg tyskarna efterhand sina bästa befintliga stridsvagnar med större kanoner. Påverkade av T-34:s avancerade design utvecklade tyskarna också helt nya och bättre stridsvagnar. Men även ryssarna förbättrade sina vagnar och sommaren 1944 fanns en ny T-34 i operativ tjänst. Denna T-34/85 hade större kanon, tre man i tornet och fungerande radiosamband. Nu kunde även ryska vagnchefer koncentrera sig på sin huvuduppgift. Trots väldiga förluster besegrade Röda armén slutligen tyskarna och i denna kamp spelade T-34:or en viktig roll. Totalt byggde ryssarna drygt 53 000 stycken.

Kvintessensen är att man inte hade analyserat ledningsbehoven i tillräcklig omfattning vid införandet av en ny och bra teknik. Det gäller att se till att chefer faktiskt får möjligheter att lösa sina uppgifter. Så är det ofta inte!

Ingenstans syns kraven på och konsekvenserna av god, eller dålig, ledning, så tydligt som i krig. Boken handlar om vilken nytta man i civila sammanhang kan ha av att reflektera över dessa militära utmaningar. 

Trots en enorm teknisk och samhällelig utveckling är mycket av ledningsproblematiken enligt vår mening en allmänmänsklig, tidlös och svår konst. Det handlar att samordna och styra mänskligt agerande och resurser av olika slag i komplexa och dynamiska situationer. I vårt moderna samhälle har ledning i vid bemärkelse dessutom blivit allt mer komplicerad beroende på ändrade samhällsstrukturer, ett allt större behov av att reglera olika företeelser, ett exploderande informationsflöde och teknikutvecklingen. 

Pressen på civila företag att vara kortsiktigt lönsamma samtidigt som verksamheten på längre sikt ska säkerställas och kraven på offentlig förvaltning att göra svåra prioriteringar i en starkt föränderlig värld ställer höga krav på effektiv ledning. Dessutom kan även civil verksamhet drabbas av allvarliga kriser som måste hanteras med metoder som är mer omedelbart resultatinriktade än vad som krävs, eller till och med är acceptabelt, i den dagliga verksamheten. 

Vårt syfte är att lyfta fram olika aspekter på ledning när det är svårt att fatta beslut, när dessa dessutom får vittgående konsekvenser, när långsiktig planering och kortsiktig verksamhet genomförs samtidigt och när man är beroende av att chefer vågar och klarar av att ta ansvar. Kopplat till detta pekar vi på hur doktriner, utbildning och organisationsutformning påverkar förutsättningarna att leda. Vi ställer frågan om det finns något som civila organisationer kan lära genom att studera militär ledning?

Marco Smedberg

 

 

 

Marco Smedberg

NACKARPS GÅRD AB 
268 68 Röstånga 

info@marcosmedberg.se

0435 - 910 06
0708 - 93 14 39

Om Marco Smedberg
Exklusiva resor till militärhistoriskt viktiga och exotiska områden.

Marco Smedberg Histora drivs av makarna Marco och Anita Smedberg. www.marcosmedberg.se presenterar Marco Smedbergs böcker, krönikor och föredrag, men även Marco Smedberg Historia – unika militärhistoriska resor i samarbete med SMB, Mejtresor och Historiska Resor. 

 

 

Missa inte
I samarbete med tidskriften Miliär Historia presenterar vi såväl äldre som nya krönikor som Marco skrivit eller skriver för tidningen.