MacArthur, Eisenhower och konsten att leda i skarpt läge

Krönika september 2024.

I Fritte Fritzons podd ”Allt du velat veta” (avsnitt 497) utvecklade jag nyligen mina tankar om ett problem för Ukraina. Att utveckla och leda större militära förband med förmåga till rörlig krigföring är en stor utmaning och jag var orolig för att Ukrainas armé rimligen saknar officerare med sådan erfarenhet. Min oro för denna brist tycktes bekräftas när deras offensiv sommaren 2023 körde fast.

Till min förtjusning kan jag nu konstatera att jag hade fel. Ukrainas överraskande anfall in i Ryssland nu på sensommaren 2024 visar tvärtom på en myckenhet av denna kompetens. Här bekräftas flera av krigsförings grundprinciper som att nederlag föder seger och att nöden har ingen lag.

Den första regeln handlar om att den som ligger under måste anstränga sig mer. Den andra regeln verkar vara något av Ukrainas paradgren; att man på grund av underlägsenhet improviserar fram något nytt som ofta visar sig vara förvånansvärt effektivt. Att kriget i Ukraina blivit det första drönarkriget måste till stor del vara Ukrainas förtjänst och det har i sin tur närmast helt neutraliserat den numerärt överlägsna ryska svartahavsflottan. Nu återstår det att se vilken effekt dess ukrainska framgångar kommer att få på den större men hårt slitna ryska krigsmakten. Mycket hänger förstås på den politiska utvecklingen hos Ukrainas stödländer i Europa och i USA.

Kommande resor

Min höst går mycket ut på att få nästa års resor färdiga så att de går att boka. Aktuella resor är Normandie i maj och Stilla havet i oktober 2025. Därav följande reflektioner kring dessa två väldiga operationer som i sin tur ställde stora krav på cheferna. I det sammanhanget är det intressant att jämföra MacArthur och Eisenhower, USA:s då kanske viktigaste generaler.

Stilla havet och MacArthurs ledarskap

Under första världskriget ledde Douglas MacArthur en amerikansk infanteridivision på västfronten i Frankrike och blev den dittills yngste amerikanen att befordras till brigadgeneral. Efter kriget blev han chef för krigsskolan West Point för att sedan bli arméstabschef i Washington. När Filippinerna fick viss självständighet från USA 1935 bad den filippinske presidenten MacArthur att bygga upp landets armé, i vilken han utnämndes till fältmarskalk.

Inför det växande hotet från Japan återkallades MacArthur i aktiv tjänst av den amerikanska armén och utnämndes i juli 1941 till chef för de amerikanska och filippinska markstyrkorna i Fjärran Östern. När japanerna anföll Filippinerna i december 1941 tvingades MacArthurs styrkor efter fem månaders strider att kapitulera. MacArthur var dock en så viktig person att han evakuerades på order av president Roosevelt och utnämndes till allierad överbefälhavare i sydvästra Stilla havet.

Som sådan ledde han återerövringen av först Nya Guinea och sedan Filippinerna. MacArthurs metod var att inte anfalla försvarade öar utan isolera dem genom att bygga flygbaser. Från dessa kunde allierat flyg sedan hindra japanerna att skicka förstärkningar. Sammantaget var det ett mycket framgångsrikt koncept och MacArthurs förluster blev anmärkningsvärt små.

Men ingen är perfekt. MacArthur var egocentrisk och tålde inte att bli motsagd. Han uppträdde ofta teatraliskt och hade många fiender. MacArthur retade särskilt de amiraler som han kritiserade för hur illa de skött inledningen av kriget mot japanerna och att flottan inte hade understött hans markstyrkor på Filippinerna. Som en konsekvens av MacArthurs personlighet införde amerikanerna en märklig delad kommandostruktur i Stilla havet. Norr om en viss breddgrad ledde amiral Chester Nimitz den amerikanska flottan med underställda marinkårsförband. Söder om samma linje ledde MacArthur sina arméförband samt underställda flyg- och sjöstridskrafter. Märkligt nog fungerade systemet trots att MacArthur fortsatte att kritisera flottans amiraler. Däremot uppskattades MacArthur av sin filippinska personal i vars kultur en högre chef förväntades vara ”upphöjd”.

Normandie och Eisenhowers befäl

Den blivande amerikanske presidenten Dwight D. Eisenhower var tio år yngre än MacArthur. Under första världskriget tjänstgjorde ”Ike” i olika militära stabs- och utbildningsbefattningar. Han deltog inte i strid men hans organisationsförmåga och hans förmåga att ta väl hand om sina medarbetare uppmärksammades. Under mellankrigstiden tjänstgjorde Eisenhower tidvis under MacArthur vilket han kommenterade med att ”jag har studerat dramatik för honom fem år i Washington och fyra år på Filippinerna”. De kom inte särskilt bra överens.

När andra världskriget bröt ut hade Eisenhower inte lett något större förband. Som nybliven brigadgeneral tjänstgjorde han i Washington och arbetade med krigsplaner. I den amerikanska krigsledningen uppskattades Eisenhowers organisationsförmåga och ledarskapsstil, vilket gjorde att han utsågs till chef för de allierades operationsområde i Medelhavet. Där fick han god nytta av sin diplomatiska talang när hans skulle leda färgstarka generalspersoner som Montgomery och Patton eller samarbeta med politiker som Churchill och de Gaulle.

Eisenhower lyckades väl med detta och i början av 1944 utsågs han till chef för de allierade styrkorna i hela Västeuropa. Han ledde sedan framgångsrikt invasionen i Normandie och befrielsen av Västeuropa. Samtidigt kritiserades Eisenhower, dock inte öppet, av sina sinsemellan grälande amerikanska och brittiska underställda befälhavare för att han var för vag i sin befälsföring och saknade blick för operativa frågor. Men Eisenhowers styrka låg inte i att han själv var någon lysande fältherre utan att han kunde få andra att göra ett bra jobb.

Med MacArthur och Eisenhower fick den amerikanska krigsledningen rätt man på rätt plats. Trots sina diametralt motsatta personligheter segrade de i sina respektive operationsområden. Som ett erkännande utnämndes de också till femstjärniga generaler i december 1944. Men de hade sannolikt inte kunnat byta befattning med varandra. Eisenhower hade troligen inte passat i Stilla havet där hans ”mjuka” ledarstil inte hade gjort lika stort intryck. Och MacArthur hade inte passat som chef i Europa med alla vitt skilda amerikanska, brittiska och franska intressen som behövde hanteras.

Det är min förhoppning att fördjupa diskussionerna om dessa båda chefer och deras utmaningar i Normandie och Stilla havet på plats nästa år.

/Marco Smedberg

PS Den 12 september kom min bok Israels krig ut som pocket med ett nyskrivet kapitel: ”Gazakriget”. DS

Mer aktuellt

Aktuellt

Boksläpp 3 juni 2023

Välkommen på boksläpp i Lund den 3 juni! I samband med Lunds historiedag hälsar vi välkommen på bokrelease! Det skånska…
Aktuellt

Ny bok om Israel

Staten Israel föddes in i krig. Sedan FN röstade fram en tvåstatslösning 1947 har det närmast konstant pågått konflikter mellan Israel och den palestinska befolkningen och arabiska grannländer.

keyboard_arrow_up