Längs invasionsstränderna i Normandie finns många intressanta platser att besöka. Ett sådant måste är Arromanches med sin dramatiska historia om Mulberry – de flytande hamnarna. Jag skriver om dem i min nya bok Dagen D – en guide till invasionen i Normandie (kan köpas här) som kom ut nu i augusti.
”En viktig anledning till att tyskarna tvivlade på Normandie som landstigningsområde var att det inte fanns några bra hamnar, vilket på sikt var nödvändigt för att kunna underhålla en invasion. Hamnarna i Cherbourg och Le Havre låg flera mil utanför området och var väl försvarade.
De allierade löste detta problem på ett tekniskt avancerat sätt. På bara ett år byggdes i största hemlighet två stora konstgjorda hamnar med kodnamnet ”Mulberry” i England. Mulberry A var avsedd för den amerikanska sektorn vid Saint-Laurent på Omaha Beach. Den andra, B, var brittisk och kallades för ”Port Winston” för att hedra Churchill som tillskrivs äran av att ha drivit på att hamnarna kom till stånd.
Arromanches intogs sent den 6 juni av brittiska förband som landstigit på Gold Beach. Dagen därpå bogserades Port Winston till Arromanches och började monteras ihop. Vågbrytarna utgjordes dels av utrangerade fartyg som sänktes på plats, dels av 60 meter långa, 15 breda och 18 meter höga ihåliga kassuner av betong, Phoenix. Dessa fylldes med vatten och vilade sedan på havsbotten.
Innanför denna linje fanns fyra ”lossningspirar”. De utgjordes av en ponton med fyra ben som stod förankrade på havsbotten. Pontonerna kunde samtidigt röra sig med tidvattnet. Från dessa pirar ledde körbanor in till land. Dessa utgjordes av 24 meter långa stålsektioner som vilade på flytande pontoner. Konstruktionen medgav att lastbilar kunde köra av fartygen och in till land oavsett tidvattnet, som här är drygt sex meter.
Att montera ihop hamnen tog en dryg vecka varpå den skadades i en orkan den 19 juni. Den kunde dock repareras med delar från den amerikanska hamnen på Omaha som förstördes i samma storm. Därefter lossades dagligen 6 000 ton i Arromanches, vilket i augusti ökades till 10 000 ton per dygn. Port Winston monterades isär först i november då större hamnar i Belgien och Holland kunde utnyttjas.
Nere vid hamnen finns det ombyggda och nyöppnade D-Day Landing Museum som skildrar dessa hamnars historia. Några hundra meter österut och ovanför staden finns Arromanches 360 Circular Cinema. Där visas en tjugo minuter lång film med hopklippta journalbilder som skildrar både invasionen och de fortsatta striderna i Normandie. I ingången finns ett jättestort foto av hamnen som låg rakt utanför den cirkelrunda byggnaden.
Bredvid biografen finns ett betongfundament. På den stod ursprungligen en av tyska flottans spanings- och eldledningsradar (Würzburg FuMO 214) som förstördes i ett bombanfall före invasionen. Från fundamentet har man en utmärkt överblick över Arromanches och viken i vilken Port Winston låg. Enstaka pontoner ligger kvar i vattnet och bredvid utkiksplatsen ligger också en sektion av körbanan.”
Väl mött i Normandie
Marco Smedberg
