Krönika juni 2026
På och runt höjden Montormel stod slutstriderna i ”slaget om Normandie” som avgjordes här i augusti 1944. Vid monumentet står en amerikanskbyggd Shermanstridsvagn som britterna utrustade den polska 1. pansardivisionen med. På stridsvagnen sida står det ”general Maczek” som var divisionens chef.
Polackernas insatser under andra världskriget är idag förvånansvärt bortglömda. Trötta på Hitlers olika annekteringar lovade Frankrike och Storbritannien våren 1939 militär hjälp till Polen om landet utsattes för (tysk) aggression. Löftet påverkade polackernas krigsplanläggning och stridsvilja men var tyvärr en medveten politisk bluff utan militära konsekvenser. Detta var något som de franska och brittiska militärledningarna var väl medvetna om och något som dessutom Hitler förstod.
Myten om det polska kavalleriet
Den 1 september 1939 anföll och besegrade tyskarna polackerna i ett fem veckor långt fälttåg. Bilden av att helt överlägsna tyska stridskrafter besegrade en ålderdomlig polsk armé som anföll med kavalleri mot stridsvagnar är en myt som passade båda sidor.
Tyskarna ville framstå som oemotståndliga och det passade polackerna att framhålla att de inte hade någon chans. I verkligheten vann de halvbra tyska stridskrafterna över en halvdålig polsk krigsmakt som knäcktes av att Sovjetunionen samtidigt anföll och ockuperade östra Polen. Det polska kavalleriet var utbildat för att rida till slagfältet men strida till fots. När de tvingades att retirera kom de undan över floder när andra förband hejdades av sönderbombade broar eftersom hästar och ryttare är bra på att simma tillsammans.
Polen kapitulerade aldrig
I maj 1940 anföll tyskarna i väster. De allierade styrkorna hade då haft åtta månaders förberedelser och var numerärt överlägsna tyskarna som trots detta vann i ett fälttåg som också varade i fem veckor. En stor skillnad var att Frankrike kapitulerade vilket Polen aldrig gjorde. Under resten av kriget fanns det en polsk exilregering i London.
Polska markförband stred på den allierade sidan både i Narvik och i Frankrike 1940. I luftkriget över England senare samma år sköt den polska 303. jaktdivisionen ner flest tyska flygplan inom hela RAF.
Efter Sovjetunionens ockupation av östra Polen hösten 1939 deporterades många polacker under stora umbäranden till Sibirien och slavarbete. Det var Stalins sätt att pacificera den erövrade landsändan. Totalt deporterades cirka 1,5 miljoner polacker inklusive 200 000 före detta soldater. Dessutom avrättade Sovjet drygt 15 000 arméofficerare i Katynskogen.
Polsk armékår från Sovjet till Italien
När tyskarna anföll Sovjetunionen 1941 förändrades läget och Stalin gick med på att från krigsfångar och tvångsarbetare organisera polska stridskrafter. Vintern 1941 tillbringade dessa polacker i tältläger i Centralasien där det var mycket kallt. I juli 1942 gick Stalin med på att 40 000 man tillsammans med 26 000 kvinnor och barn fördes över till Iran. Där tog britterna hand om dem och lät organisera en polsk armékår. Kåren, som efterhand uppgick till 50 000 man, överfördes först till Palestina och därefter till Italien. Där intog polackerna det omstridda klostret Montecassino den 18 maj 1944.
En annan polsk armékår hade organiserats i Storbritannien och sattes in i Normandie. Den 21 augusti 1944 knöt polska pansarförband ihop säcken runt de omringade tyskarna i Falaisefickan vid tidigare nämnda höjd Montormel vilket ledde till att 50 000 tyska soldater gav upp. Sammanlagt uppgick de båda polska armékårerna till 100 00 man.
Under hela kriget kämpade även polska besättningar och fartyg tillsammans med britterna. Vidare stred polacker på rysk sida i polska folkets armé. Kvar i det av tyskarna ockuperade Polen fanns en motståndsrörelse som från 1942 kallades den polska hemmaarmén. När Sovjets styrkor närmade sig Warszawa gjorde dessa styrkor uppror mot tyskarna i augusti 1944. Genom att Sovjetarmén då gjorde halt kunde tyskarna brutalt slå ner upproret i Warszawa, som varade i 63 dygn, samtidigt som Hitler gav order om att staden skulle totalförstöras.
Nytt svek från västmakterna
De polska krigsinsatserna kröntes med att resterna av den tyska flottan kapitulerade för general Maczeks pansardivision i Wilhemshaven i maj 1945. Härmed var cirkeln sluten. Den 1 september 1939 öppnade det äldre slagskeppet Schleswig-Holstein ur den tyska flottan eld mot det polska försvaret på Westerplatte och inledde därmed det andra världskriget i Europa.
Men otack är världens lön. I samband med krigsslutet sveks polackerna ännu en gång av västmakterna som accepterade Stalins krav på herravälde i Östeuropa. I praktiken innebar det att Polen flyttades drygt 30 mil västerut på Tysklands bekostnad och landet fick en Moskvatrogen regim fram till den 29 december 1989 då Polen åter blev fritt från det sovjetiska oket.
Denna text grundar sig på vad jag skrivit i Från Sicilien till Rom, kriget i Italien 1943–44 och Andra världskrigets utbrott, Hitlers anfall mot Polen 1939 (tillsamman med Niklas Zetterling). Vill du veta mer om polackernas insatser under kriget inom Royal Navy och Royal Air Force finns det goda anledningar att följa med på min resa till England i september. Det finns några platser kvar.
Glad midsommar
Marco Smedberg
